Svensk ordbok 2009, webbversion

samm`ansvärja sig verb sammansvor äv. sammansvärjde, sammansvurit äv. sammansvärjt, pres. sammansvär äv. sammansvärjer samm·an|­svur·it●in­gå av­tal om samman­svärjning samh.ett an­tal högre militärer hade sammansvurit sig för att störta den lagliga regeringen○äv. bildligt om yttre om­ständigheter e.d.allt tycktes sammansvärja sig mot dem den dagensammansvärja sig med ngn (mot ngn/ngt), ngra sammansvär sig (mot ngn/ngt)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. saman sväria sik Subst.:vbid1-307545sammansvärjande, sammansvärjning