Svensk ordbok 2009, webbversion
verb sammansvor äv. sammansvärjde, sammansvurit äv. sammansvärjt, pres. sammansvär äv. sammansvärjer
samm·an|svur·it●ingå avtal om sammansvärjning
samh.ett antal högre militärer hade sammansvurit sig för att störta den lagliga regeringen○äv. bildligt om yttre omständigheter e.d.allt tycktes sammansvärja sig mot dem den dagensammansvärja sig med ngn (mot ngn/ngt), ngra sammansvär sig (mot ngn/ngt)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. saman sväria sik
Subst.:vbid1-307545sammansvärjande,
sammansvärjning